Champagnefotboll

För första gången i år skall vi tydligen få se en riktigt grön och fin gräsmatta. Planskötaren på Olympia kanske kan börja föreläsa om hur man tar hand om 68 gånger 105 meter jord?

Alla tidningar skriver om ifks dominans mot Häcken senast, men jag mÃ¥ste ha kommit helt fel in i matchen för nÃ¥gon direkt utskÃ¥pning var det inte tal om. Tyckte mest det sÃ¥g ut som halvhjärtade dribblingsförsök och oadresserade djupledsbollar. SmÃ¥trÃ¥kigt. Förhoppningsvis fÃ¥r bÃ¥de jag och Aftonbladet äta upp ordet och det genom en del taktiska ändringar.

Elmar och Pär behöver ett mål snart så att pressen släpper. En trippelrockad där Hysén tar klivet ut på vänstern, Elmar in i mitten och Pär upp på topp är något jag skulle vilja se under de första 45 iallafall.

Malmö är nya serieledare efter tre spelade matcher. Nu undrar jag bara vem som är skÃ¥nes Bjöjan Djordjic? Kanske är det sÃ¥ att man inte behöver ha nÃ¥gon arg vänsterytter som utropar världsherravälde efter en vinst mot Gefle. Malmös fans brukar vara toksnabba pÃ¥ att lyfta det egna laget till skyarna, men det verkar som att en viss ödmjukhet har smugit sig in i de ljusblÃ¥ leden – äntligen.

Behållningen är Yussifs super-chock-hopp-spark som kunde sänkt Mehmeti totalt. Gult kort är ändå rätt. Agon sänker ju huvudet ner mot bollen i själva Chuck Norris-ögonblicket.

Ikväll möter råttorna de grönsvarta eleganterna på Gamla Ullevi. Två stekheta lag fyllt av superstärnor och vinnarskallar. El classico bleknar i skuggan av den champagnefotboll som dessa två lag presterat.

Fruktansvärt tyst runt AIK nuförtiden. ”Det tar vi med oss till nästa match.”